Placentajerky

Min Orkidé. Jag köpte den 14.e feb och tänkte att ok, jag har tagit död på alla orkideér som flyttat in hos mig men jag ska testa igen, kanske det funkar denna gång.

Förut så har jag fått hundra olika tips på hur man ska ta hand om en orkidé,

`Den ska vattnas när den nästan håller på att dö`, `den ska vattnas uppifrån`, `den ska sänkas ner i vatten`, osv..

Den här gången så pratade jag med kvinnan som levererar blommor och hon sa att jag skulle vattna med 1dl en gång i veckan. Jag dubbelkollade så att den inte skulle hålla på att doppas el nästan dö el nåt sånt där. Men nej, vänta  fyra dagar sa hon så vattnar du den med 1dl vatten.

Sagt och gjort. Jag har tagit religöst hand om min lilla orkidé. Varje lördag får hon 1dl vatten, jag torkar av hennes blad från damm, sitter och tittar på henne då och då.

Idag är min orkidé 71 dagar. Jag tycker det är ganska häftigt med tanke på mina tidigare högst 14 dagar.

Och inte nog med att den fortfarande lever den har tappat de blommorna den hade när jag köpte den och fått en massa nya blommor + att det är hur många knoppar som helst.

Suck tänker ni, det är väl inget svårt att hålla liv i en orkidé. Nej det kanske det inte är, för er. Men jag har då aldrig lyckats och jag är helt sjukt stolt över min orkidé.

Nu över till mig ;)

När Louie blev sjuk så reflekterade Jerry över att jag inte varit sjuk en enda gång sen Louie kom. Inte ens lite snuvig.

Nej det har jag ju inte vilket har varit så himla skönt att slippa. Men som ett brev på posten, thank you very much Karma, så har jag nu blivit tokförkyld. Vaknade med 3ans sandpapper i halsen och tydligen har nån gått på mitt huvud med en påk i natt. Inte konstigt att jag sovit dåligt.

Vad är grejen, jag fattar inte, kan man inte nämna nåt utan att det ska gå åt motsatt håll?

För några veckor sen så sa Jerry, "gu va skönt att man bara kan lägga Louie så sover han sen". Ja men eller hur.. Efter det hade vi tre kvällar av att springa in till Louie och natta om honom en gång i kvarten.

Jag har iaf bestämt att jag inte tänker va förkyld speciellt länge, idag ska jag kurera mig sen får det va bra säger jag.

Så! Punkt slut! Jag ÄR frisk!

Tapeter är det som jag just nu sitter och googlar runt på. Vi hade tänkt köra en vit bröstpanel i lagom höjd så att Louie inte kan rita på tapeten. Lättare att måla om en panel i vitt än att tapetsera om ett rum med en takhöjd på 3,7m.

Men vad väljer man? Louie är ju ingen åsiktsmaskin än, i vart fall inte när det kommer till tapeter så det får ju bli det vi väljer ;)

Men vad? Gulligt eller retro eller coolt eller gulligt/retro/coolt?

Här är några tapeter jag funderar på.

www.tapetorama.se

www.midbec.se

Så här glad :)

Hursomhelst så berättar jag för min svägerska att Louie så gärna vill gå, han vill gärna stå med sin lära-gå-vagn och stappla några steg. Jag finner detta ganska märkligt med tanke på att han inte kan krypa eller sätta sig upp själv. Vilja har han dock.

En timme efter att jag har pratat med min svägerska händer det här

.

Louie har nu lärt sig hur man tar sig upp med hjälp av saker i lagom höjd och han är väldigt stolt.

Dagen efter skulle nya höjder prövas på. Resultat, se själva :)

Något suddiga bilder men jag va redo för ett fall, som dock aldrig kom trots ostadiga ben. Nu vill Louie inte åla längre, han ska upp, upp och upp.

Vi drog upp till underbara Jämtland lite sådär halvspontant.

Spenderade tre fantastiska dagar i Richards sommarhus. Helt underbart va det. Fin utsikt, mysigt hus, påskpynt, äggletande, god mat , vin och spel. Precis så som påsken ska va helt enkelt.

Jag har en sån otrolig förkärlek för Jämtland, jag vet inte varför men jag känner mig hemma när jag är där. Jag kan inte förklara det men det är nog hela atomsfären som gör det.

Är glad att vi Jerry och hans familj har ett hus där så man kan åka dit närsom i princip.

Finns inget med lugnande än att åka till Torpet och sitta på bryggan i solnedången med ett glas vin. Låter nog lite tacky men det är balsam för själen.

Förstår ni?

Här kommer en bildkavalkad från helgen.

Utsikt från köksfönstret

Louie och kossorna. Kossorna va sjukt intresserade av Louie och kom närmre och närmre, Louie tappade intresset efter nån minut.

Påskharen hade skymtats i trädgården så barnen skyndade ut för att se om han lämnat nåt.

Louie med sitt första påskägg

Vi besökte även den fantastisk butiken Dollarstore. Det är precis som det låter en sjukt billig butik med en massa fint och en massa skit :)

Vi har varit på jakt efter ramar ett tag och inte hittat några vi gilla men Dollarstore hade tro det el ej en massa fina ramar. Så vi gick lite bananer och köpte ett gäng.

Igår ägnade vi större delen av dagen med att börja på vår "collageväg" och vi kom en bit på vägen. Tack för det Dollarstore.

Ps. I fall ni undrar varför jag aldrig har några mellanrum mellan rader och bilder så är det för att Blogg.se inte verkar vara kompatibelt med Mac. Jag kan göra hur många mellanrum som helst när jag skriver inlägget men det lir inte så när jag tar spara och publicera. Enerverande till tusen.

När jag va 4-5 år så försökte jag ta mig ut ur lägenheten mitt i natten, lyckligtvis va min mamma uppe just då och kunde stoppa mig.

Jag har dragit långa heranger om nånting som har jättestora nånting och det är jättestörigt samtidigt som jag vankat av och an i hallen.

Jag har lagt mitt täcke utanför dörren till mitt rum, gått tillbaka till sängen och letat järnet efter mitt täcke för att sen komma på att jag la det utanför dörren för jag trodde det va mina leriga stövlar som stod i sängen.

Det roliga är att när jag är i ett sånt sömnläge så halvvaknar jag efter ett tag och hör vad jag själv säger men jag kan inte stoppa mig själv riktigt.

I natt gjorde jag så.

Jag kryper upp bredvid Jerry och börjar famla efter hans fot samtidigt som jag kramar hans rumpa. När han undrar vad jag håller på med börjar jag pussa honom på ryggen.

Jag vet ju precis vad jag gör men har inte kunnat stoppa mig själv så jag svarar "Helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag håller på med."

Jag drömde såklart, jag drömde att Louie va i sängen och att han höll på att trilla ner. Såklart va jag tvungen att ta tag i honom. Louie va Jerrys fot.

Varför jag började krama hans rumpa är ju en fråga i sig men jag har ingen aning.

Pussade på hans rygg gjorde jag för att det inte skulle va så uppenbart att jag höll på med nåt i sömnen men jag gav upp det rätt fort och erkände :)