Ge mig!!
Kan nån snälla bara ge mig de här skorna.
Scorett
Season in the sun
Dagens tema har varit sol, sol och sol. Promenad, gunga och mys i solen har varit på dagens agenda.
Vi har mångar jättemysiga promenadvägar att välja mellan. Den på bilderna nedan är på väg till Tumba men det finns även fantastiska skogspromenader.
Jag är glad att Louie har möjlighet att växa upp med naturen så tätt inpå husknuten och att han kan springa omkring i skogen och härja med sina vänner när han blir lite äldre. Det är såklart upp till var och en hur man vill att ens barn ska växa upp men jag tycker det här är mysigt.
En av våra promenadvägar
Utanför det vackra huset vi bor i
Bildkavalkad
Nu ska det bjudas på bilder :)
Vi tog en tur in till stan för att titta på körsbärsträden som slagit ut i blom
Louie älskar att gunga
Louie och riskakorna
Den senaste månaden..
.. har det hänt så himla mycket med Louies utveckling, det går väldigt snabbt just nu och det är lite svårt att hänga med i svängarna.
Louie har fått tre nya tänder, två uppe och en till där nere. Så nu har han fem små söta gryn.
Han tar sig nu obehindrat upp och ner med hjälp av möbler, de som är i lagom höjd klättrar han gärna upp på.
Kryper gör han inte riktigt än men ålar så snabbt att vilken militärintern som helst skulle bli grön av avund :)
Går gör han med sin lära-gå-vagn. Det tycker Louie är jättekul, han knatar fram och tillbaka i lägenheten och han är väldigt stolt.
Under den senaste månaden har han även lärt sig klappa händer. Han började lite smått så där men när han väl kommit på hur han skulle göra så var han jättelycklig. Vi åkte pendeltåg och Louie visade upp sina färdigheter för alla passagerare som satt i vår vagn och de klappade med honom. Louie älskar uppmärksamheten han får när vi åker tåg och ser gärna till att alla ser och hör honom.
Sjunger gör han också, inte med ord då men "ooouuuuuu", han står gärna framför spegeln i hallen och oar.
Ett nytt sjukhusbesök har vi hunnit med. Maginfluensa som gick lite för långt. Louie satt tillslut i sin babysitter helt apatisk, log inte på tre dagar och orkade inte ens titta på de leksaker man höll framför honom. Men efter ett par dagar på sjukhuset med sondmatningen så var min lilla fining tillbaka på banan igen. Otroligt skönt, det var väldigt ledsamt att inte känna igen sin son.
Nu är Louie snart 10 månader och det är så spännade och se minsta lilla utveckling, allt i från små uttryck i ansiktet till fysiska saker.
Tiden går fort men det är ju för att det händer något hela tiden. Jag försöker att inte längta tills nästa steg utan njuta av det som händer här och nu. Jag är otroligt stolt över min lilla kille.
Förlåt..
..för att jag inte har bloggat på ett tag. Jag har fastnat lite på hur jag vill att bloggen ska vara.
Den är ju som sagt tänkt till mina nära och kära som inte har möjlighet att träffa Louie så ofta. Men, jag vill ändå att det ska va intressant att läsa. Är det kul att läsa om våra dagar?
Jag har ställt mig frågan så många gånger nu vem i hela friden det egentligen är som tycker det är spännande att läsa om mitt liv. Men jag antar att jag bara fortsätter skriva så kommer bloggen inom sinom tid att forma sig.
Jag ska bli bättre nu, jag lovar :)
